Runt 1370 nådde korten och kortspelandet Europa, men det dröjde ända fram till 1700-talet innan kortspel blev vanligt i Sverige. Namnet härstammar från charta som på latin betyder pappersstycke. Tidigare var det mycket viktigt att kortet med högst värde i en kortlek var Kungen. Men eftersom att Ettan, även kallad Esset, i flertalet spel kunde vara både högst och lägst så lät man det till slut bli kortet med mest värde – beroende på hur det spelades. Det här hade viss relation till den franska revolutionen, som ägde rum på 1700-talet, då man ville göra en poäng av hur de som verkade befinna sig längst ned i hierarkin steg för att komma över monarkin. Under en tid var de klädda spelkorten direkt avbildade efter symboler inom frihetskampen (”Jämställdhet”, ”Frihet”, osv.) Jokern är i sin tur ett amerikanskt bidrag, och används inte i särskilt många kortspel. Även om han ofta har ett utseende som ser lite ointelligent eller lurigt ut, så har de ingen koppling till betydelsen av ordet. Jokern betraktas inte heller som en del av de 52 korten.

Den kortlek som idag används mest i Sverige är den fransk-engelska, bestående av 52 kort gjorda i plast. Dessa är uppdelade på lika många ruter, spader, hjärtan och klöver, och i stigande ordning från 1 (ess) till 10, följt av Knekt, Dam och Kung. Hur korten är utformade och färglagda kan variera stort. Det går att få tag på allt från strikt svartvita motiv, till grovt pornografiska. I den mest klassiska kortleken går färgerna i svart och rött. Ofta passar företag på att trycka sin logga på baksidan av korten, annars brukar märket på kortföretaget vara placerat där. Det som är viktigt är att korten sedda bakifrån ser identiska ut.

Det finns även Killekortlekar, Spanska kortlekar, Schweiziska kortlekar och Italienska kortlekar. I spel som Falling eller UNO används en viss sorts kort, precis som när vi spelar Svarte Petter eller liknande där korten är särskilt framställda för ett visst spel. Något som är återkommande är att storleken och formen på korten är anpassad för att man ska kunna hålla dem på ett praktiskt sätt i både ena och i båda händerna.

Spelkort används förstås inte bara när man vill köra olika former av spel, utan även när man lägger tarot. Magiker använder allt som oftast spelkort i sina repertoarer. Slutligen kan spelkorten komma väl till hands om lusten föll på att lägga en patiens eller kanske till och med bygga ett korthus eller två.